Hej kära läsare! Hur har ni det? Jag har det hektiskt. Jag hinner knappt med att stanna upp och känna efter hur jag egentligen mår. Jag tänkte berätta för er om den där händelsen som gjorde att jag förlorade så mycket tid, den där händelsen som gjorde att jag fick lägga bloggen lite åt sidan och lägga mer tid och energi på familjen.
Den dagen jag skrev inlägget om just detta var en sjukt jobbig dag. Jag kom hem från jobbet och satte mig och tittade lite på serier medan jag väntade på att mamma och min låtsaspappa skulle komma hem så vi kunde laga mat. Mamma kom hem. Kommer in på mitt rum och berättar att min låtsaspappa bestämt sig för att flytta till husvagnen. Nu är det bestämt att de ska separera och vi ska flytta till en lägenhet så fort vi får tag på en. Mamma är inte hemma från jobbet förrän lite efter sju på kvällen och jag är hemma runt fem. Min lillebror är 13 år och hjälper inte till speciellt mycket. Därför blir det jag som får ta det ansvaret som min låtsaspappa hade. Jag försöker åtminstone ta det ansvaret.
Det är jobbigt att se mamma vara ledsen. Efter 17 år har allt förändrats totalt. När jag var tre år blev de tillsammans. Sedan jag var tre år har han varit här, en del av familjen, en del av "hemma". Nu är allt bara konstigt.
Wow, jag har nog inte stannat upp och känt efter såhär mycket sedan jag skrev det där inlägget för några veckor sedan. Och jag är nog extra känslig idag, för dagen har känts hemsk.
På grund av detta har jag i princip ingen tid till att blogga. Eller ork. Jag bloggar så mycket jag orkar och hinner. Men jag har inte hunnit svara på kommentarer på flera veckor. Jag lovar, jag ska svara på dom, och jag läser dom. Allihopa! De värmer och betyder mycket nu när allt annat känns jobbigt.
Ni är helt fantastiska och underbara. Hade jag kunnat hade jag kramat er länge så ni fick känna hur mycket ni betyder för mig.
Nu måste jag måla naglarna, göra mackor och ringa min pojkvän. Ja. Honom hinner jag knappt prata med heller. Sen ska jag sova. Åh. Jag borde gå och lägga mig om typ 10 minuter.
Sorry guys. I don't have the energy to write this in english. Please use google translate. <3
Stor stöttande megakram!!!
SvaraRaderaJag förstår verkligen att allt vänts upp och ner nu. KRAMAR!
SvaraRaderaStöttande kram till dig. Det är inte klokt vad livet kan kasta i knät på en.
SvaraRaderaKlart att det är jobbigt! Ta hand om dig själv bara och känn INGEN press över den här bloggen. Det finns viktigare saker än att prata om nagellack. Jag kommer knappast radera dig från Bloglovin för att du är tyst ett tag.
SvaraRaderaStor kram skickar jag till dig och jag tänker på dig, bara så du vet.
Åh det är klart att det är jobbigt och tufft för dig. Vi finns kvar här, det vet du! Ta den tid du behöver för att landa och bearbeta det här. Skickar många värmande kramar till dig! ♥
SvaraRaderaEn stor, varm kram från mig också. Kan bara tänka mig hur det känns när allt kastas omkull. När det vanliga "normala" livet som man är van vid helt plötsligt förändras. Usch. Tänker på dig och det gör mig inget att du inte svarar på kommentarer. Kram igen.
SvaraRaderaStyrkekram <3
SvaraRaderaSkit i bloggen, ta det när du fått näsan över vattenytan igen, vi är kvar här så länge. När livet ställs på ända så får man prioritera bort saker och fokusera på att må bra istället. Ta hand om dig, stor kram!
SvaraRaderaSådana här saker är inget som man bearbetar på en förmiddag precis. Det är väl klart att du mår dåligt och att allt är jobbigt just nu. Man måste få sörja i lugn och ro när saker vänds upp och ner i sitt liv.
SvaraRaderaBloggar det gör man för att må bra och när man vill och känner för det. Vi finns ju här för dig när du känner att du vill skriva av dig eller om du vill lägga ut swatcher. Skickar en stor bamsekram till dig, din bror och din mamma.
Kan bara instämma i det alla andra sagt. Ta din tid att landa i din nya vardag och tillåt dig att gråta och vara arg om du behöver. Återkom när du känner att du har tid och ork. Då finns vi här och läser! Kram!
SvaraRaderaJag vet exakt hur det känns. Exakt samma sak hände mig men med tiden läker alla sår <3
SvaraRaderaSkickar ett gäng *styrkekramar* så att du har en hög när du behöver dem.
SvaraRaderaNär mina föräldrar separerade för ett och ett halvt år sen så kändes det som om hela världen stannade och som om mitt liv tog slut, det kändes som att jag inte tillhörde en familj överhuvudtaget längre. Även om det känns som om inget kommer bli desamma igen så blir det lättare med tiden, jag lovar! Skickar dig alla styrkekramar du kan ta emot!
SvaraRaderaStor och varm kram till dig, vackra Martina!
SvaraRadera